Har väl distansat

Drog ut vid 11-tiden imorse på en distansrunda. 1 plusgrad i luften, lätt vind från norr och en klarblå himmel. Kan man begära mer? Ja i och för sig, sällskap hade ju gjort träningen 100 gånger roligare, men ingen cyklist så långt ögat nådde. Så man fick gott klara sig själv.

Allt gick hur fint som helst fram till Fredriksberg (55km), temperaturen droppade ner under nollan där i krokarna men det var inga problem idag. Körde vidare ut mot RV26 och stannade vid Laxtjärn (70km) å lätta på blåsan, sen precis runt hörnet på rastplatsen så uppdagas en helvetesbacke utan dess jävla like! Flera kilometer lång och med en lutning som vilken backhoppare som helst drömmer våta drömmar om.
Men den besegrades, så FUCK YOU Laxtjärns hill!!!

Sen kom det backe på backe på backe på baaaaacke! Trodde aldrig dessa skulle ta slut. Ohyggligt sega och dödande, och man sprätter ju ändå på som en gnu, man vill ju inte dra ned snittet.

När jag hade 20 km kvar fick jag ont o höger knä så fick stå en hel del den sista biten men kom hem fräschare än jag trodde. Men stumheten väntade inte länge på sig utan kom som en snyting. Så nu sitter man här lite äcklig o trött.

Jo fick pyspunka med 2 km kvar, lutade mig bakåt på hojjen och gnessa satan sitsta biten. ;)